cissilii

Jag hade precis ridit med på ridlektionen, jag hade "min" häst, 2colours och vi hade hoppat och allt hade gått jättebra och så. Efter så sadla jag av och allt sånt, och jag moter Bill i dorren till stallet där jag skulle hänga utrustningen.

"You are a brilliant rider Cecilia"

Jag tackade så mkt, blev väldigt glad for komplimangen for Bill säger inte såna saker om han inte menar det.

Sen undrade han om jag tänkte satsa på ridning som yrke, men jag sa att det visste jag inte än (har ju ingen aning om vad jag vill gora med mitt liv efter skolan). Då sa han att om jag tänkt satsa på yrke som tävlingsryttare på Irland skulle jag komma väldigt långt.

Den meningen gjorde min dag, min vecka, hela min tid på Irland!

Och jag är så tacksam, for att jag vet att han inte skulle sagt så i borjan av praktiktiden. Jag har utvecklats väldigt mycket sen jag kom hit, framforallt i hoppningen men det kanske är ganska logiskt.

Jag har hoppat hinder utan att blinka som hemma skulle gett mig tusen fjärilar i magen. Min hoppsits har forbättrats, den har lixom blivit tvungen till att bli bättre for om man inte har balans och kontroll over hindrena här sa funkar det inte. Man bara hoppar här och allt faller på plats automatiskt medans man hemma har timlånga forklaringar på hur man ska gora. Här sätter dom dig på en häst och skickar iväg dig mot ett hinder och om du inte listar ut hur du ska gora innan hindret kommer du definitivt fatta det efteråt.

Och hästarna här är så bra! Det är en stor anledning till att jag forbättrats tror jag, for jag kan lita på hästarna. Dom kan verkligen hoppa.

Jag är så himla glad att jag fick komma hit. Det är en av mina livs bästa erfarenheter.